Camilla lämnade över namnunderskrifter

Idag överlämnades namnunderskrifterna i Camillas matuppror till jordbruksminister. I korthet krävde undertecknarna:

* att vi prioriterar närproducerad/-lagad mat inom skola, vård och omsorg framför industrimat (t ex cook chill)!
* att livsmedelsindustrin prioriterar råvaror framför onödiga tillsatser (t ex smakförstärkare och transfetter)!
* att dagligvaruhandeln prioriterar naturlig hantering av mat framför industriell (t ex gasning av köttfärs)!

Enligt uppgifter i media är vi 68 000 som skriver på listan för sådana självklarheter. Tyvärr lär inte listan hjälpa i någon större utsträckning och barnen i skolan och de sjuka lär även fortsättningsvis få äta mat som transporterats långt och industribehandlats. Men om uppropet har fått några att tänka efter så är det underbart.

Jag är tacksam mot Camilla Sparring för att hon drivit insamlingen, lyckats få med sig tidningar och organisationer och slutligen rott det hela i hamn och lyckats få till ett möte med ansvarig minister. Eskil Erlandsson har jag inga höga tankar om och tror inte på förbättring genom hans försorg, men möjligen kan andra politiker inse att matfrågan tas på allvar av många svenskar och försöka vinna anhängare genom att driva frågan.

Det viktiga är att matupproret inte stannar nu när underskrifterna är överlämnade utan att alla som skrivit på fortsätter att engagera sig för bättre mat.


Läs mer: Camillas matuppror, Nyhetskanalen: Matuppror tågade mot riksdagen, PRO: Camilla lämnade över namninsamling, Dalarnas tidningar: Minister fick ta emot 68 000 matprotester
Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Sparring, Camillas matuppror, hälsa, kost, mat, jordbruksministern, Eskil Erlandsson

Dålig mat av mycket tv eller mycket tv av dålig mat?

Dagens Nyheter publicerade igår en artikel om ungdomar som tittar mycket på tv får dåliga matvanor och att dessa dåliga matvanor sedan sitter i flera år senare. Man hänvisar till en amerikansk undersökning som gjorts av International Society for Behavioral Nutrition and Physical Activity (IJBNPA).

Undersökningen bekräftar tidigare forskning som visat att ett stillasittande liv kan medföra hälsoproblem. Enligt DN visar rapporten också att vanor som TV-tittandet för med sig sitter kvar fem år senare. Vanorna som nämns är att de som tittar mycket på TV äter mindre frukt och grönsaker och dricker mera läsk och äter mer snabbmat.

IJBNPA undersökte mat- och TV-vanorna hos 1.366 high school-elever. Forskarna drar slutsatsen att det är maten som är kopplad till TV-tittandet och inte TV-tittandet som är kopplat till maten bland annat därför att ungdomar som har egen TV på rummet löper större risk att utveckla osunda matvanor.

Jag tycker att det låter lite för enkelt. Jag kan mycket väl tänka mig att de ungdomar som äter bra också mår bättre och i större utsträckning har andra intressen, såsom idrott, än ungdomar som äter sämre kost. Genom sina dåliga matvanor blir de slappare och orkar inte utöva idrott utan blir hellre sittande framför TV:n. Medan en aktiv ungdom önskar sig baseballhandskar eller skridskor i födelsedagspresent så önskar sig en försoffad ungdom en TV på rummet.

Jag säger inte att det är så och tror inte att TV:n är helt oskyldig till fetmagenerationen, inte minst med tanke på all reklam för läsk och snabbmat som forslas ut från tv-apparaterna, däremot tror jag att det är att göra det lite för enkelt för sig.


Läs mer: DN: Tevetittande kan ge dåliga matvanor, Rapporten
Läs även andra bloggares åsikter om tv, mat, skräpmat, läsk, tv-vanor,

Barn äter för lite fett

Barn får i sig för lite fett genom den färdiga barnmaten som köps på burk, säger Birgitta Strandvik, professor i barnmedicin som forskar om fettsyror vid Göteborgs universitet. Barnmaten innehåller för lite fett och för mycket vatten. Det bästa är att amma barnen så länge som möjligt men om det inte går av olika skäl bör man vara på sin vakt och se till att barnen får i sig bra fett.

Att många barn är överviktiga beror inte på att de äter för mycket fett. Övervikten beror på för mycket socker, dåliga fetter och för mycket stillasittande. Det är ingen bra idé att exempelvis ge barnen lättmjölk istället för standardmjölk. Allt enligt Allt om Barn.


Läs mer:
Allt om barn: Larm: Maten kan göra barnen sjuka
Allt om barn: "Många köper burkmat för att det ska vara enkelt"
Läs även andra bloggares åsikter om fett, barnmat, standardmjölk, lättmjölk, hälsa, övervikt, barnmatsburkar

100 bilder som säger mer än 100 000 ord

I januari skrev jag ett inlägg om innehållet i färdigmaten som man köper. Jag har då också fotograferat maten innan och jämförde bilden med fotot på förpackningen. Jag vill här tipsa om en tyskspråkig sida som satsat på detta. Min tyska är inte den bästa men det spelar ingen roll. Bilderna talar sitt eget språk. Man upptäcker efter att ha bläddrat några sidor att matten sannerligen sällan ser lika god ut i verkligheten som på förpackningen. Besök sidan här.


Läs även andra bloggares åsikter om färdigmat, halvfabrikat, fusk, mat, reklam, marknadsföring,

Protestera mot undermålig mat

Vill du

• att vi prioriterar närproducerad/-lagad mat inom skola, vård och omsorg framför industrimat (t ex cook chill)!

• att livsmedelsindustrin prioriterar råvaror framför onödiga tillsatser (t ex smakförstärkare och transfetter)!

• att dagligvaruhandeln prioriterar naturlig hantering av mat framför industriell (t ex gasning av köttfärs)!

I så fall bör du besöka Camillas matuppror och skriva på protestlistan som finns där. Mer information om upproret finns också på sidan.
www.camillasmatuppror.se


Läs även andra bloggares åsikter om matuppror, mat, hälsa, transfetter, protest, protestlista

Ekologiskt gör succé i butikerna

Den ekologiska maten blir allt mer populär, skriver DN. Idag är efterfrågan betydligt större än efterfrågan vilket naturligtvis ger butikerna utrymme för prishöjningar som drabbar konsumenten. Konkurrensen mellan de olika kedjorna gör dock att de inte kan rusa iväg för långt i priserna då det skulle innebära de medvetna konsumenternas flykt till andra kedjor.

Sedan tidigare har Ica-koncernen och Konsum-koncernen egna ekologiska märken. Nu följer Axfood efter. Det beklagliga med företagens egna märken är att de försvårar för konsumenten att veta vad det är för varor man egentligen köper. Det kan vara svårt att få reda på var de odlats, paketerats osv. En ekologisk produkt är i regel nyttigare men den behöver inte vara med miljövänlig om den fraktats fram och tillbaka över jorden.

Själv väljer jag kedjornas ekologiska sortiment framför icke-ekologiska produkter (oftast i alla fall, köper inte helt och håller ekologiskt då min ekonomi för tillfället inte tillåter det) men väljer hellre ekologiska närproducerade produkter.

Det är väldigt positivt att konsumenterna har vaknat och efterfrågar produkter som är nyttiga både för människan och för miljön. Kampen är långt från över och folket måste ständigt påminnas om att vår planet är hotad. Vi är dock på god väg att säkra vår jords existens till framtida generationer.


Läs mer:
DN: Grön våg i mataffärerna
DN: Ogräs och krångliga regler hindrar bönder
DN: "Svårt att hitta råvaror av bra kvalitet"
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt, mat, ekologisk mat, konsumentmakt, Axfood, Ica, Konsum

Varför tillåts livsfarlig mat?

Transfetter och bröstcancer ser ut att ha ett samband enligt en ny fransk studie. Studien har pågått sedan 1990 och 25 000 franska kvinnor har ingått. Genom blodprov har man kunnat konstatera att de som hade höga nivåer av transfetter i blodet riskerade att drabbas av bröstcancer i högre grad än andra kvinnor.

I Danmark har man förbjudit transfetter. Sverige vägrar dock följa eftersom och Livsmedelsverket pekar istället ut mättat fett som den stora boven vilket måna menar är struntprat. Transfett fyller ingen positiv funktion vilket vanligt fett gör. Man kan dessutom byta ut transfetter som i sig inte fyller någon funktion, annat än att det är livsfarligt.

I Sverige är inte transfetterna jättevanliga men det förekommer. Ett förbud skulle minska risken för ett flertal sjukdomar. Förutom bröstcancer förknippas transfett med hjärtproblem, prostatacancer och övervikt.

Den franska undersökningen kommer nu att följas upp för att fastställa sambanden.


Läs mer:
DN: Transfetter ökar risken för bröstcancer
DN: Livsmedelsverkets inställning är märklig
SvD: Transfett ökar risk för bröstcancer
SvD: Kakor fetare än vad som uppges
Sydsvenskan: Transfett ökar risk för bröstcancer
Kristianstadsbladet: Transfett ökar risk för bröstcancer
Sydsvenskan: Kakor fetare än deklarationen uppger
Läs även andra bloggares åsikter om transfett, bröstcancer, mat, gifter, transfetter,

Giftigt ris i svenska butiker

För två år sedan upptäcktes det att mögelgiftet aflatoxin fanns i mjölk. Man började undersöka hur det kom sig och upptäckte snart att det berodde på att korna ätit riskli som fanns i fodret och att detta innehöll ämnet. Att ämnet gått vidare från fodret till mjölken borde i sig skicka tydliga signaler till mödrar som anser sig kunna äta och dricka vad de vill medan de ammar. Det är dock ämne för en annan diskussion.

Livsmedelsverket har nu tagit 100 prover på ris som säljs i svenska affärer. Resultatet publiceras i rapporten Mögel och mykotoxiner i ris – fokus på basmati och råris (se länk i slutet av texten). Av de 100 proverna hittade man mögelgiftet i 47 prover. I 12 av fallen, varav 10 gäller basmatiris, ligger halterna över gränsvärdena för vad som är tillåtet i EU. Nämnas bör att absolut flest prover också togs på basmatiris (73 prover) medan åtta togs på jasminris och övriga på andra rissorter.

Aflatoxin är ett mycket starkt gift som produceras av mögelsvampar. Giftet uppkommer normalt när livsmedlen hanteras eller förvaras felaktigt. Aflatoxin är DNA-skadande och därför har man inte fastställt något tolerabelt dagligt intag (TDI). FAO:s och WHO:s gemensamma expertkommitté JECFA har kommit fram till att exponering för 1 ng aflatoxin B1 eller motsvarande/kg kroppsvikt och dag kan medföra extra cencerrisk. Människor med hepatit B löper betydligt större risk att insjukna om de får i sig giftet än hepatit B-negativa.

Livsmedelsverket har informerat EU-kommissionen om vad man kommit fram till vilket lett till att nya regler för importkontroll av basmatiris kommer att införas. Man får hoppas att larmet tas på allvar och att även importörerna själva blir bättre på att kontrollera vad de tar in.

Ett av märkena som innehöll för stor mängd av det cancerframkallande giftet är Eldorado, dvs Axfoods lågprismärke som hittas i affärer som Willys och Hemköp. Ingmar Kroon, som är pressansvarig på Axfood, säger till SvD att företagets leverantörer brukar testa ris. Uppenbarligen har man inte gjort det denna gång så frågan är hur ofta dessa tester görs. Med media flåsande i nacken lär det dock bli ändring ett tag.


Källor:
Livsmedelsverket: Mögel och mykotoxiner i ris – fokus på basmati och råris (PDF)
Livsmedelsverket: Mögelgift vanligt i undersökt ris
SvD: Mögelgift hittat i ris
Livsmedelsverket: Aflatoxiner
Expressen: Mögelgift upptäckt i många rissorter
DN: Mögelgift upptäckt i många rissorter
Sydsvenskan: Mögelgifter vanliga i ris
Läs även andra bloggares åsikter om ris, aflatoxin, basmati, råris, Eldorado, Hemköp, Willys, Livsmedelsverket, mat, gifter, cancer

Transfetter orsakar cancer – vanligt fett gör dig frisk

En ny undersökning vid respekterade Harvard school of public health visar nu att transfetter inte bara ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Transfetter kopplas nu också till prostatacancer. Undersökningen visade att de män som hade högst koncentration av transfettsyror i blodet hade högst risk att insjukna i prostatacancer. Redan tidigare har man kopplat transfetter till prostatacancer, men aldrig i en så omfattande undersökning.

Undersökningen har pågått i 13 år och 15 000 män har ingått i studien där man bland annat analyserat blodprover liksom kost- och livsstilsfaktorer. Studien gjordes från början för andra ändamål och måste verifieras av nya studier för att man med säkerhet ska kunna fastställa sambandet.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Mer än var tionde man får det. Sjukdomen är vanlig i USA och Skandinavien men ovanlig i Kina och Japan vilket forskarna tror beror på livsstil, kost och miljö.

Transfetter har länge orsakat en fetthysteri av sällan skådat slag. Transfetter, dvs härdade flytande växtoljor, är dock inte det samma som vanliga fetter. Här handlar det om fetter som omvandlats på kemisk väg. Den som vill läsa mer om skillnaden mellan vanligt fett och transfetter bör besöka Gunnar Lindgrens informativa hemsida där han genom ett omfattande artikelarkiv reder ut begreppen.

Trots att mängder av undersökningar visat att transfetter skapar enorm ohälsa så fortsätter industrin att mata oss med det. Anledningen är att det är ett billigt och praktiskt sätt att få fram rätt konsistens i mat och bakverk.

Man måste också skilja på naturligt transfett som man får från kor och lamm och onaturligt transfett. Det senare hittar man i exempelvis:

· pommes frites
· pajer och piroger
· feta kondisbitar, som chokladbollar
· småkakor och kex
· godis
· snacks.

Naturligt transfett från kor och lamm finns i till exempel

· smör
· grädde
· ost
· fett kött.

Det senare, dvs naturligt transfett är inte onyttigt, tvärtom har undersökningar visat att det har positiv inverkan på hälsan. Det är lätt att blanda ihop begreppen men livsviktigt att hålla isär dem.

Forskarna bakom studien vid Harvard kräver nu att de farliga transfetterna förbjuds. Det är nog den bästa lösningen. Varför ska det vara lagligt med dödligt giftig mat?




Källor:
SvD: Transfetter bakom prostatacancer
Cancer epidemiology biomarkers & prevention: A Prospective Study of Trans-Fatty Acid Levels in Blood and Risk of Prostate Cancer
Gunnar Lindgren
Livsmedelsverket: Transfett

Läs även andra bloggares åsikter om transfetter, prostatacancer, fett, fetthysteri, Gunnar Lindgren, mat, mjölk, forskning

Hummus - gott, nyttigt och enkelt

Hummus är ett gott och nyttigt pålägg. Jag äter det i perioder. När man köper hummus i butikerna så medföljer dock en massa innehåll som man inte vill ha. Burkarna från Maxo's och andra företag har en lång ingredienslista. Därför tänkte jag skriva ner mitt recept.

Det här behöver du:

Cirka 400 gram kikärter
1 msk ljus tahini
1-2 klyftor vitlök (pressade)
2 msk färskpressad citron
1 msk olivolja, eller annan olja, ex rapsolja

Ta cirka kikärterna som du blötlagt och kokat. Man kan också ta konserverade kikärter men jag undviker gärna det. Behåll spadet från koket.

Lägg ärtorna, tahinin, vitlöken, citronsaften och oljan i matberedaren. Och kör tills det blir slätt. Häll sedan i någon deciliter spad från kikärterna och starta åter maskinen så smeten får ungefär samma konsistens som grädde.

Därefter kan man lägga i lite vad man känner för. Egentligen räcker det innehållet men man kan, om man vill ha mer smak, tillsätta chilipulver, paprika, salt, peppar, tomat, pinjenötter eller något annat som man har hemma.

Bred på smörgåsen och använd istället för smör och pålägg. Själv brukar jag ha några salladsblad på. Hummus är både nyttigt och gott.

Hummus passar såväl vegetarianer som de som följer glykemiskt index, GI. Viktväktarna rekommenrar också hummus så det verkar vara okej enligt de flesta hälsoteorierna.

I den arabiska världen används hummus till en mängd maträtter och som dipp. Någon kanske finner det gott men jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med det.


Läs även andra bloggares åsikter om hummus, kikärter, tahini, vegetariskt, GI, glykemiskt index, Viktväktarna, arabisk mat, pålägg

Praktisk handbok för medvetna konsumenter

Efter att bloggaren Hippihäxan i ett inlägg nyligen nämnde Handbok för den kräsne konsumenten av Tommy Svensson (Utbildningscenter) så blev jag sugen på att skriva ett inlägg om det häftet. Det var ett tag sedan jag använde skriften men den har absolut sina fördelar och är väl egentligen en av anledningarna till att jag från början blev intresserad av vad som gömmer sig bakom E-nummerbeteckningarna.

Handbok för den kräsne konsumenten är en skrift på 52 sidor som förutom en kortare inledning främst berättar om de giftiga E-ämnena som finns i maten. Den berättar även om annat som vi gärna stoppar i oss, som koffein.

Skriften är praktisk eftersom den är kortfattad och inte innehåller onödig information. Jag slår upp en sida och väljer slumpmässigt fram ett E-ämne. Under kategorin ”Andra tveksamma färgämnen” läser jag:

E175 (Guld)
Färgämne som utvinns av mineraler och främst används till godis och dekoration. Förutom svåra allergiska reaktioner misstänks ämnet kunna orsaka cancer.

Mer information behövs knappast för att välja att låta bli det godis som innehåller E175. En annan fördel är att han i slutet listar tillsatser som är tillverkade av djurfett. Sådan kunskap är framför allt till glädje för vegetarianer. När man väljer godis så kanske man känner till att man ska välja bort godis som innehåller gelatin men det är inte lika lätt att ha en lång lista med E-nummer i huvudet.

Personligen har jag dock inte använt skriften på ett tag. Anledningen är främst att jag numera dels använder Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson samt E-nummerboken av Orla Zinck och Torben Hallas-Möller (det finns fler böcker och skrifter med liknande tema, exempelvis har Sveriges konsumenter i samverkan släppt en som jag inte har läst).

När jag tittar i de båda böckerna står det dock inget om att E175 skulle vara giftigt. I Den hemlige kocken nämns inget och i E-nummerboken menar man att det inte finns någon hälsorisk på grund av att de tillåtna mängderna är så små samt att guldpriset är så högt att ingen är sugen på att fuska.

Frågan blir då vad man ska tro på. Kanske har båda rätt. E175 kanske är farligt i större mängder men att man aldrig får i sig så stora mängder. Tommy Svensson påpekar dessutom i handboken att det inte är någon fara att äta skräpmat ibland, om man inte är allergisk. Det man ska undvika är att låta det bli en vana att äta dåliga produkter.

En brist som jag tycker att Handboken har är att han bara listar de produkter som är farliga. Jag tycker det kan vara intressant att läsa om alla E-nummer eftersom även naturliga och ofarliga ämnen kan finnas tillsatta för att kunna möjliggöra att dålig mat verkar bra. Där vinner kombinationen av de två andra böckerna med hästlängder. Men om man inte är så sjukligt fanatiskt intresserad av E-nummer som jag är och dessutom inte är bra på att hålla alla nummer i huvudet så är Handbok för den kräsne konsumenten allt man behöver. Den är inte fylld med överflödigt kunnande utan har bara listat alla gifter och misstänkta gifter på ett enkelt och begripligt sätt. Den animaliska listan är dessutom väldigt praktisk och saknar motsvarighet i de andra böckerna som jag nämnt.

Handbok för den kräsne konsumenten köps här. Passa på och skriv ut dig som prenumerant på nyhetsbrevet också.

Läs även andra bloggares åsikter om Handbok för den kräsne konsumenten, E-nummer, tillsatser, guld, bokrecensioner, vegetarianter

Hur skapas färdigmaten jag köper?

Jag brukar inte springa köpa färdigrätter. De är dyra och smakar sällan speciellt mycket och dessutom ser det sällan ut som på förpackningen. Någon gång händer det dock att jag gör undantag. Fördelarna finns ju trots allt där. Maten är ätbar och det går fort att laga den. Så när jag gick på Hemköp med min sambo så föll vi för frestelsen och köpte varsin färdigrätt från Findus. Jag köpte en Falafel med couscous medan flickvännen valde en Lövtunn bit. Dagens blogginlägg kommer därför att granska vad vi köpte. Jag kommer kika på detta mest för att ge mig själv en läxa.

Till att börja med kan konstateras att det som vanligt inte riktigt såg lika gott ut när man plockade ut det ur mikrovågsugnen som det gjorde när man tittade på bilden på förpackningen. Men är man hungrig så äter man trots att maten ser ut som något som skulle skapa fångupplopp. På förpackningen till den lövtunna biten har de till och med lyckats lägga in en bit persilja på tallriken vilket dock lyser med sin frånvaro i förpackningen. Strunt samma. Man äter och ser glad ut. Man slapp laga mat och behöver bara diska besticken sedan. Resten läggs i återvinningen utom plastöverdraget som åker i soporna. Praktiskt.

Det jobbiga kommer nu när jag ska börja kika närmare på innehållet. Enklast blir att börja med att titta på vad flickvännen egentligen stoppat i sig. Då kan jag samtidigt förbereda mig mentalt inför studiet av min egen mat. I lådan med den lövtunna biten finns följande ingredienser enligt förpackningen:

Potatis, nötkött, gröna bönor, vegetabilisk olja, stärkelse, salt, skummjölk, vitlök, bladkryddor, vinäger, paprika, kryddor, svartpepparextrakt, härdad vegetabilisk olja, druvsocker, stabiliseringsmedel E464, aromämnen och färgämnen( betakaroten). Salthalt: 1,0 %. 24% lövtunn bit, 25% nötkött. En portion (340 g) ger dig 80 g grönsaker.

Ingredienser anges alltid efter hur stor andel de utgör. På godis kan man ofta se socker eller glukossirap på de första platserna. Här är det potatis. Det är bra. Det är billigt. Speciellt nyttigt är det inte, potatisen har behandlats och kokats i olja. Vegetabilisk olja är den fjärde största ingrediensen. Som de flesta känner till finns det flera olika sorters växter men här framgår inte om oljan kommer från oliver, raps, solrosor, sesamfrön, kaktusar, smörblomma eller något annat. Man kan dock anta att det är någon av de billigare men mindre dödliga oljorna som använts. På hemsidan får man inte några ledtrådar. Valet av olja tycks vara en företagshemlighet. Lite längre ner i innehållet får man veta att de också använder härdad vegetabilisk olja.

Vad är då det? Man skulle också kunna kalla det margarin och det är något som från början togs fram som alternativ till smör under kristider. Shenet berättar att det togs fram på 1870-talet och bland annat har beskyllts för att vara orsaken till bristsjukdomen engelska sjukan. Härdad olja innebär ofta att man äter transfetter som ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Anledningen till att man använder härdade fetter är inte i första hand att man vill döda konsumenten utan att fettet inte smälter vid rumstemperatur. Gunnar Lindgren publicerar en sammanfattning (PDF) av flera forskningsresultat som samstämmigt menar att det härdade fettet är farligt och ligger till grund för hjärt- och kärlsjukdomar men också bidrar till en mängd andra mindre trevliga handikapp som astma och försämrad syn hos barn.

E-ämnet som vi hittar i maten är inte så oerhört märkligt. E464 heter egentligen hydroxipropylmetylcellulosa. Boken Den hemlige kocken låter oss veta att det är ett förtjocknings- och stabiliseringsmedel som framställs från cellulosa med hjälp av kemiska processer. Cellulosa är ett kolhydrat som finns i cellväggarna hos växter i varierande mängd. Människan kan inte smälta cellulosafibrer, läser jag i boken E-nummerboken. De passerar därmed obemärkt genom kroppen.

Jag kommer inte att gå in på faran med salt och druvsocker. Innan jag går över till min falafel ska jag bara snabbt beröra aromämnena. Dessa stoppas i maten för att de den smak och lukt. De kan vara naturliga (kryddor) eller konstgjorda. När förpackningen inte låter oss veta så kan man anta att de är konstgjorda. Det finns flera tusen ämnen så det är omöjligt att säga vad de har stoppat i för att maten ska smaka naturligt. Genom att aromämnena finns där så kan man i alla fall konstatera att det inte hade smakat naturligt i matens naturliga form. Antagligen har tillagningen gjort att maten tappat smaken eller så är nötköttet inte direkt de bitar man normalt skull vilja stoppa i munnen varför man fått piffa till det lite med aromer och färgämnen.
På min falafel kan man läsa följande:

Kokt couscous (vatten, durumvete), kikärtor 25%, röd grillad paprika 9% (paprika, vegetabilisk olja), vatten, lök, vegetabilisk olja, broccoli, morötter, paprika, mannagryn, linser, persilja, aubergine, vitlök, salt, tomatpuré, kryddor, vinäger, jästextrakt, grönsaksextrakt (morot, purjolök, persilja), kryddextrakt (bl a selleri), bakpulver (E450, E500, E170), vetemjöl, chillipeppar, modifierad stärkelse, socker, förtjockningsmedel E461, druvsocker. 30% Falafel. Salthalt: 1.1%. En portion (380 g) ger dig 135 g grönsaker och rotfrukter.

Vi känner igen vissa ingredienser. Den vegetabiliska oljan till exempel. Man kan dock undra vad mannagryn gör i förpackningen. Antagligen har de drygat ut falafelsmeten med mannagryn för att göra produkten billigare. Sedan finns det några andra frågetecken. Varför skriver man bara ut att kryddextraktet bland annat består av selleri? Vad är det man inte vill berätta?

Modifierad stärkelse framställas vanligtvis ur exempelvis potatis, vete, majs eller ris. Närmare kommer man inte när man läser förpackningen eftersom de inte låter en veta hur stärkelsen tagits fram, bara att den modifierats. Den modifierade stärkelsen slänger de i maten för att påverka konsistensen, som ett förtjockningsmedel. Som synes har de utöver det också stoppat i E461. Ämnet liknar E464 och heter Metylcellulosa. Vi hittar dock också bakpulver: E450, E500, E170 i lådan.

När E170 inte betecknar innehåll på matkartonger kallas det vanligtvis kalciumkarbonat. Det förekommer naturligt i kalksten och krita. Ämnet används som vitt färgämne, kalktillskott och surhetsreglerande medel. Det naturliga pH-värdet i maten har alltså sannolikt inte varit speciellt bra varför man fick lägga i E170. E450 heter dinatriumsi-, trinatriumdi-, tetranatriumdi-, dikaliumdi-, tetrakaliumdi- eller monokalciumdifosfat och framställs ur forforsyra. Man stoppar vanligen i ämnena för att binda vatten. Difosfater används också som jäsmedel. För mycket fosfater kan rubba kalkbalansen men i lagom mängd är det nyttigt. E500 är någon form av natriumsalt av kolsyra. Det framställs ofta syntetiskt ur koksalt och koldioxid. När E500 förekommer i maten är det helt ofarligt.

Detta är alltså i korthet vad vi satt och gottade oss i. Jag har undvikit vissa aspekter för att inte bli allt för långrandig. Jag vill istället gå vidare. En förpackning kan berätta många saker. Jag sitter och snurrar förpackningen varv efter varv för att hitta något ursprungsland eller paketeringsland. Det hittar jag inte. Jag får istället titta på streckkoden som brukar avslöja var varan är packad. I det här fallet börjar streckkoden med 7310… och de är alltså packade i Sverige. Man kan dock inte vara speciellt säker för det. Det finns exempel på mat som först packas i låglöneländer och sedan skickas till Europa där de packas om och får nya streckkoder och bäst före-datum.

På Fonus, förlåt Findus hemsida kan man läsa att varorna inte behöver komma från Sverige. På frågan om allt kött kommer från Sverige svarar man:

Nej, Findus importerar även kött. Köttets kvalitet och säkerhet är avgörande för oss. Vi är mycket noggranna vid våra val av leverantörer. Vi samarbetar enbart med utvalda, seriösa leverantörer som vi känner fullt förtroende för.

Det man menar är att man söker bästa kvalitet på priset och därför söker över hela världen. Det samma gäller grönsaker och annat innehåll. I boken Billig mat en dyr affär av Gunnar Brulin berättas bland annat om hur fisk som odlats i Norge fileas och packas i Findus fabrik i Bangkok i Thailand och sedan skickas till svenska affärer. Vanligtvis får konsumenterna då veta att det är norsk fisk men inte att den färdats fram och tillbaks över jordklotet innan den hamnat i frysdisken, allt för att företaget ska tjäna några extra mynt per förpackning. Man har fabriker i Bjuv, Helsingborg, Loftahammar, Boulogne och Bangkok. Var maten tillagas får man inte veta.

Djupare kommer jag inte denna gång. Allt arbete har gjorts hemifrån och med ett begränsat antal böcker samt internet som hjälp. Kanske kunde jag ha kommit närmare ett svar på mina frågor om jag ringt till Findus men jag kunde lika gärna ha blivit vilseledd. Jag nöjer mig därför med att inte veta allt för mycket och låter istället bli att även i fortsättningen köpa dessa färdiga rätter mer än i absoluta undantagsfall. Någon gång ibland vill man ju trots allt vara lat. Men latheten har ett pris. Hur stort får jag inte veta.

Läs även andra bloggares åsikter om E-nummer, Findus, Den hemlige kocken, färdigmat, falafel, härdat fett, margarin, innehållsförteckning, mat

Inflationen slår mot miljö och hälsa

Ett kort inlägg slänger jag nu iväg i den oändliga cyberrymden. Det blir inget inlägg som kommer att gå till historien eller som man kommer att tala om vid fikaborden. Det är inte heller något rop efter uppmärksamhet eller något försök att förändra världen. Om sanningen ska fram så är det främst ett inlägg som skrivs när jag går på lågvarv. De få läsare som börjat hitta till bloggen måste få något att läsa, tänker jag, och skriver ner detta.

När jag har handlat de senaste gångerna har jag noterat att bland annat osten är dyrare än vanligt. Jag har undvikit att handla den men gav till sist upp och kom hem med en hushållsost för 140 kronor. I vanliga fall brukar jag alltid hitta dem i någon affär som kör rea på osten och säljer dem för någonstans mellan hundringen och 115 spänn. Men icke nu.

Idag kunde jag läsa i media vad det beror på. Inflationen skenar. Om jag nu hade drivit en politiskt färgad blogg så hade jag naturligtvis dragit en mängd slutsatser av detta. Hade jag varit sosse så hade jag skyllt det hela på borgarna och hade jag varit moderat så hade jag menat att det beror på sossarnas tid vid makten. Nu har jag dock bestämt mig för att försöka hålla bloggen så neutral som möjligt. Den är i högsta grad politisk men inte partipolitiskt eller ideologiskt färgad. Däremot kan de vara lämpligt att kika på följderna av inflationen.

Mellan december 2006 och december 2007 steg priserna med 3,6 procent. Den är den högsta inflationen på 14 år. Det som ökar mest är sådant som vi måste ha, mat och bostad. Ska man se positivt på det hela ur någon slags folkhälsosynpunkt så kanske detta kan innebära att människor väljer att köpa färre saker de egentligen inte behöver. Den dyra maten måste de ju ha, men kanske inte den dyra godispåsen.

Nu är dock detta ett dumt önsketänkande. Det blir inte så. Istället finns det stor risk att folkhälsan och miljön drabbas av inflationen. Jag kan utgå från den verklighet jag bäst känner till. Studenterna har inte fått några extra pengar under året som gått. Som student springer man alltså runt med samma kosing i fickan som förra året, innan priserna gått upp 3,6 procent alltså. Som medveten konsument vill man välja vissa produkter framför andra. Man vill helst inte komma hem med varor som är producerade långt borta eftersom det drabbar miljön (och även nationalekonomin). Man vill inte ha varor som besprutats med skumma tillsatser som man i andra fall inte skulle vilja äta. Man slipper helst kläder som skapat sjukdomar och för tidig död hos de människor som haft med produktionen att göra i olika led (klurar lite om ett inlägg om detta som publiceras i framtiden). Det som oftast är gemensamt för dessa egentligen ganska logiska krav är att de allt som oftast är dyrare än varor som tillverkats i låglöneländer långt borta, som besprutats med olika gifter eftersom det blir billigare än att på andra sätt odla lönsamma växter.

Det naturliga när maten blir dyrare blir då att välja de billigare alternativen. Plötsligt ser man sig själv på Lidl med en kundvagn som man lastar ner mjölk från Tyskland som behandlats för att kunna hålla i en månad. Plötsligt upptäcker man att man köper den billiga kycklingen som förutom 50 procent vatten också innehåller proteiner från grisrester som sprutats i för att kycklingen inte ska krympa för mycket när man tillagar den. Man står med fiskrätter som behandlats i Kinas ekonomiska frizoner men sedan packats om i Holland och sedan säljs i Sverige och kallas för ”Icas egen fisk” (eller vilken butik man nu handlar i). Trots att man känner till detta så hamnar det i kundkorgen. De som inte känner till hur den globala mat- och klädindustrin gör det naturligtvis också. De tycker inte att det är konstigt att man kan köpa en kyckling för samma pris som en Aftonbladet med söndagsbilagan. Man kan tycka att människor borde reagera och inse att kycklingen är ungefär lika innehållslös som tidningen när den är så billig. Men när maten blir allt dyrare medan inkomsterna står och stampar på samma ställe år efter år så vill man inte veta. Man blundar, äter och tänker på något annat.

Därför är inflationen ett hot. I det system vi ha är inflationen naturlig, men då måste lönerna hänga med. De fattiga får det inte bara svårare att få pengarna att räck, de tvingas också att välja sämre varor.

Trots att priset på mjölkprodukter blivit dyrare under året så fortsätter det att vara kärvt för våra bönder. Kristianstadsbladet skriver att mjölkbönderna fortsätter att minska. Så har det varit i många år och trenden tycks alltså hålla i sig. Under förra året slutade 97 bönder att leverera mjölk till Skånemejerier. Rubriken talar om att fler bönder väljer att sluta men för många är det inget val. Bönder som bott på sina gårdar i generationer kan plötsligt inte leva på vad de producerar längre och tvingas flytta in till städerna eller satsa på turistnäring eller annat som kan löna sig på landsbygden. Små gårdar dör och storjordbruk växer och blir ännu större. Dyra maskiner och små inkomster gör det mer eller mindre omöjligt för småjordbrukarna att fortsätta. Den som köper tysk mjölk på Lidl kan ägna en tanke åt de bönder som tvingats lämna sina gårdar. Mjölken smakar inte lika bra då.

Läs även andra bloggares åsikter om inflationen, inflation, ost, pengar, kyckling, miljö, hälsa, Lidl, bönder, mjölk

Klonad ko på tallriken

Amerikanska livsmedelsverket, Food and drug administration, FDA, väntas inom kort deklarera at det är ofarligt att äta kött och mjölk från klonade djur, skriver Henrik Ennart i Svenska dagbladet som i sin tur hänvisar till Watt street journal. De som applåderar denna utveckling är förutom företagens aktieägare de som menar att kloningen kommer att kunna mätta fler munnar och vara i ett vapen i kampen mot världssvälten. Men naturligtvis finns också kritiker.

Kritikerna menar bland annat att FDA i sin analys helt lyssnat på bioteknikföretagen Cyagra Clone och Viagen och inte på oberoende forskning. Den senare har inte kunnat bevisa att kött och mjölk från klonade djur är helt ofarligt att äta. Forskningen om dolda missbildningar är bristfällig. Dessutom tyder studier på att kromosomförändringar går i arv.

Naturligtvis är det vansinne att leka med naturen på detta sätt och släppa fram mat från klonade djur innan forskningen hr kunnat påvisa att det är ställt utom varje tvivel att det kan få negativa konsekvenser för människan, djuren eller naturen. Forskningen har inte kunnat göra det och därför bör sådan mat inte släppas ut i handeln.

Naturligtvis finns också etiska aspekter kring kloningen. Var kommer forskarna att stanna? Genom att forska kring kloning av människor hoppas forskare kunna skapa reservmänniskor som man kan ta organ och blod från när människor insjuknar. De vill också kunna genomföra medicinska experiment på människoklonerna (som alltså i dessa fall inte kommer vara fullständiga tänkande människor, utan mer kroppsdelar som odlas fram). Det låter naturligtvis lovvärt men var kommer man stanna? Kommer vi till sist att odla fram nya människor efter samma modell som i boken Du sköna nya värld? Människor som programmerats att tjäna eller styra.

Kloning är något som vi kan ha enorm nytta av men som vi måste t det försiktigt med. Om klonad mat släpps fram i butikerna så kan vi bara hoppas att förpackningarna märks med en tydlig stämpel som talar om det så konsumenterna kan välja bort denna mat.

Läs även andra bloggares åsikter om kloning, kött, Du sköna nya värld

Nu börjar de backa

I högstas kom Mats-Eric Nilssons fantastiska bok Den hemlige kocken ut på marknaden. Boken avslöjade det fusk som pågår i hela matmarknaden. Genom att göra axplock kunde han visa hur det var ställt med brödindustrin, kött, grönsaker, öl, juice osv. Det är ett enormt fusk som pågår och vi konsumenter har ingen aning om hur mycket konstigt som vi stoppar i oss.

Bättre blir det inte av att producenterna hittar på reklamtexter som inte stämmer. Man skriver att bröd bakats på samma sätt som man gjorde för hundratals år sedan trots att brödet masstillverkas i enorma fabriker där bagaren med vit mössa och mjöl på näsan bytts ut mot robotar och maskiner. Dessutom innehåller bröder ämnen som inte fanns för hundra år sedan.

Nu backar matvarujättarna Familjen Dafgård och Felix, uppger E24. Familjen Dafgårds som tidigare sålde produkten Jennys Kåldolmar med information om att receptet ”inte har ändrats sedan vår mormor skapade det för 80 år sedan” kommer nu att ändra den texten. Nilsson har påpekat att tillverkaren sannolikt inte hade tillgång till ”emulgeringsmedlet E471, stabiliseringsmedlet E450 eller antioxidationsmedlet E304” för 80 år sedan. Felix, som ägs av livsmedels­jätten Procordia Food, sålde produkten Felix Rotmos som uppges vara riktig rotmos, trots att den tillverkades av pulver som bestod av endast 20 procent torkad kålrot. Nilsson ställde i sin bok den rättfärdiga frågan ”Hur ser i så fall ett mindre riktigt rotmos ut?”.

– Det som stod på förpackningen var klart vilseledande, även om vi ser det på ett annat sätt. Vi tänker att konsumenten förstår att tillagningen inte sker på exakt samma sätt som för 80 år sedan, men vi har varit hemmablinda och måste lära oss att sätta oss in i konsumenternas situation, säger Familjen Dafgårds marknadschef Michael Kaufmann, till E24.

Lustigt kan tyckas. Dafgårds förstår inte att kunderna läser på förpackningen och tror på vad det står. Kunderna borde istället ha förstått att Dafgårds och de andra producenterna talade i metaforer där ”färskt” betyder ”gammalt”, ”gammalt recept” betyder ”modifierat recept”, ”äkta” betyder ”vad som helst” osv. Tydlighet från producenternas sida är ett bra första steg. Luft till salu är dock inte nöjd där. Vi vill inte bara ha tydlighet utan också bra matvaror.

Som framgår av Den hemlige kocken så används mängder av tillsatser i maten för att följa bristen på smak, kvalité och lukt. Man använder medel för att möjliggöra att man pressar i mer vatten eller luft i produkterna. När matvarorna är så pass goda och bra att dessa medel inte behövs kan vi vara nöjda. Men ett första steg är i alla fall att alla konsumenter är medvetna om vad de stoppar i sig så de själva kan välja om de vill köpa produkterna eller inte. Där har Mats-Eric Nilsson gjort en stor insats. Först när alla är medvetna kan de själva göra aktiva val. Har du inte läst boken så köp eller låna den så snart som möjligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Den hemlige kocken, Familjen Dafgård, Felix, fusk, färdigrätter, mat