Utövad konsumentmakt ger bra mat

Jag hittade en bra artikel i Helsingborgs Dagblad om vikten av att utöva konsumentmakt. Skribenten påpekar hur flera matproducenter tvingats ändra både innehåll och språkbruk sedan boken Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson nådde konsumenterna. När konsumenterna har svikit skäpprodukterna har producenterna tvingats ändra på dem. De stora producenterna har ingen stolthet. De värnar inte om en vara som inte säljer.

Diskussionen går sedan vidare till GMO-debatten och en tänkvärd fråga ställs:

Skulle du vilja äta en tomat där man infört en mänsklig gen, för att ge tomaten högre motståndskraft mot tungmetaller?

Jag rekommenderar denna artikel då den går helt på samma linje som denna blogg och påminner läsaren om att varje enskild konsument kan påverka utbudet och skapa såväl en bättre hälsa som en bättre miljö.


Läs mer: Helsingborgs Dagblad: Rätten till bra mat
Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Helsingborgs Dagblad, konsumentmakt, Mats-Eric Nilsson, Den hemlige kocken, lästips, Luft till salu

Mats-Eric Nilsson fortsätter störa fuskmatindustrin

Svenska Dagbladet publicerade igår flera texter av eller om Mats-Eric Nilsson, författaren bakom böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara, och en stor inspirationskälla för den här bloggen. En av artiklarna är författad av Nilsson och handlar bland annat om faran med lightprodukter och tar upp det faktum att man förr kunde straffas hårt om man sålde förfalskat smör. Idag är kyldiskarna fulla av falskt smör och den usla smörimitationen margarin.

En intervju med Nilsson publiceras också. Intervjun är inte oerhört uttömmande utan verkar mest vara publicerad för att göra reklam för att man kan skicka in sina egna frågor till Nilsson och det är ju inte fel om man har funderingar kring alla skumma E-nummer på förpackningarna, hur det kan finnas färskpressad apelsinjuice året runt trots att det inte är säsong för apelsiner jämt, tips på bra och nyttiga produkter eller något annat.

Mats-Eric Nilsson bloggar också numera på den nya sidan Äkta vara som kom ut på nätet i samband med att boken med samma namn publicerades i slutet av förra året. Bloggen och övrigt på sidan är mycket läsvärt, precis som böckerna.


Läs mer: SvD: Varför innnehåller maten så många tillsatser?, SvD: "Folk kollar vad jag har i matkorgen", SvD: 22 E-nummer i värstingprodukten, SvD: Mats-Eric Nilsson om blodapelsin, Äkta vara
Läs även andra bloggares åsikter om Mats-Eric Nilsson, Den hemlige kocken, Äkta vara, E-nummer, Svenska Dagbladet, lightprodukter

Den hemlige kocken får en uppföljare

När boken den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson hamnade i bokhandlarnas hyllor slog den ner som en bomb hos landets konsumenter. De flesta hade väl anat att allt inte står helt rätt till med maten vi stoppar i oss, men att det var så här fel hade få anat.



Mer eller mindre giftiga tillsatser stoppas i maten medan andra ämnen stoppas i för at dölja hur undermålig maten egentligen är. Det som skrämmer mest är att det inte bara är snabbmat från våra snabbmatsrestauranger som är undermålig, utan nästan all mat som vi hittar i butikerna har något att dölja, så kallade affärshemligheter.

Den som av en händelse ännu inte köpt boken borde göra det så snart som möjligt. Den finns i de flesta bokhandlar både på internet och i riktiga livet. Jag kan inte prisa denna bok nog eftersom den är så pass bred. Snabbmatslandet av Eric Schlosser som Nilsson inspirerats av tar endast upp snabbmaten vilket således inte är så svårt att undvika. Det är bara att låta bli att svänga in vid restauranger som pryds av de gyllene bågarna eller dess efterapare. Men för att undvika den dåliga maten i butikerna behövs det en bok som Den hemlige kocken.

Därför är det oerhört glädjande att Nilsson nu jobbar på en uppföljare. På sin hemsida skriver han:

Jag håller som bäst på med en fortsättning som tar vi där "Den hemlige kocken" slutade. Ett slags shoppingguide för den som bryr sig om matkvalitet och vill slippa alla tillsatser.

Nu inser jag ju att det tar tid innan en sådan bok kan nå handeln. Nilsson måste ha fått in mängder av tips sedan förra boken och allt ska undersökas. Sedan ska det mest intressanta tas med, formuleras, genomgå korrektur osv. Men jag vill ändå ha boken nu!

Jag har i alla fall något att se fram emot nu.


Läs mer:
Den hemlige kocken
Läs även andra bloggares åsikter om Den hemlige kocken, Mats-Eric Nilsson, Snabbmatslandet, konsumtion, Eric Schlosser, matkvalitet, böcker, shoppingguide, skräpmat, snabbmat, tillsatser

”Naturlig” skinka anmäld

Konsumentföreningen Stockholm har anmält Atria Chark och Deli till Konsumentombudsmannen för falsk marknadsföring. Anledningen är att deras produkt Lönneberga-skinkan marknadsförs som en produkt som följer gammalt recept. I en annons stod det bland annat ”Vi har fullt sjå med att inte ändra ett dugg i våra gamla beprövade småländska Lönnebergarecept” och man har påstått att skinkan har ”en smak som inte går att få på konstgjord väg”. Detta trots att det knappast rör sig om något gammalt Smålandsrecept utan innehåller mängder av tillsatser som knappast användes vid de småländska gårdarna förr. Svenska Dagbladet skriver att skinkan innehöll:

Skinka, koksalt, socker, antioxidationsmedel: E325 natriumlaktat, E331 natriumcitrater, E301 natriumaskorbat; smakförstärkare: E621 mononatriumglutamat; konserveringsmedel: E250 natriumnitrit; stabiliseringsmedel : E450 natrium- kalium- och kalciumdifosfater, E451 natrium- och kaliumtrifosfater.

Det är bra att företagen granskas och anmäls. Alla borde göra det. Debatten som följde boken Den hemlige kocken fick flera företag att ändra sin marknadsföring men fortfarande är det många fuskare kvar. Om konsumenterna inte kan tvinga företagen att sluta ljuga så är anmälningar en utmärkt lösning. Man kan bara hoppas på en fällande dom eftersom det skulle kunna skrämma fler företag att sluta ljuga.

Atria fick för övrigt nyligen även hård kritik av Finlands konsumentförbund för att deras köttförpackningar anses vilseledande. Företaget har tagit fram ett eget märkningssystem som påminner om GDA-märkningen, fast det inte har med det att göra. GDA-märkningen ger konsumenterna en uppfattning om hur många kalorier en vara innehåller. Atrias egen märkning följer ett eget system vilket anses vilseleda konsumenterna.

Som jag tidigare skrivit är det ett första steg att få företagen att sluta ljuga. Nästa steg blir att företagen börjar sälja naturliga produkter utan farliga tillsatser, eller ämnen som tillsätts för att dölja hur undermålig maten egentligen är.




Källor:
SvD: "Naturlig" skinka med tillsatser
Luft till salu: Nu börjar de backa
YLE: "Atria vilseleder sina konsumenter"
SvD: "Det där med gammalt recept kan dom glömma"

Läs även andra bloggares åsikter om konsumenter, skinka, konsumenter, marknadsföring, mat

Hur skapas färdigmaten jag köper?

Jag brukar inte springa köpa färdigrätter. De är dyra och smakar sällan speciellt mycket och dessutom ser det sällan ut som på förpackningen. Någon gång händer det dock att jag gör undantag. Fördelarna finns ju trots allt där. Maten är ätbar och det går fort att laga den. Så när jag gick på Hemköp med min sambo så föll vi för frestelsen och köpte varsin färdigrätt från Findus. Jag köpte en Falafel med couscous medan flickvännen valde en Lövtunn bit. Dagens blogginlägg kommer därför att granska vad vi köpte. Jag kommer kika på detta mest för att ge mig själv en läxa.

Till att börja med kan konstateras att det som vanligt inte riktigt såg lika gott ut när man plockade ut det ur mikrovågsugnen som det gjorde när man tittade på bilden på förpackningen. Men är man hungrig så äter man trots att maten ser ut som något som skulle skapa fångupplopp. På förpackningen till den lövtunna biten har de till och med lyckats lägga in en bit persilja på tallriken vilket dock lyser med sin frånvaro i förpackningen. Strunt samma. Man äter och ser glad ut. Man slapp laga mat och behöver bara diska besticken sedan. Resten läggs i återvinningen utom plastöverdraget som åker i soporna. Praktiskt.

Det jobbiga kommer nu när jag ska börja kika närmare på innehållet. Enklast blir att börja med att titta på vad flickvännen egentligen stoppat i sig. Då kan jag samtidigt förbereda mig mentalt inför studiet av min egen mat. I lådan med den lövtunna biten finns följande ingredienser enligt förpackningen:

Potatis, nötkött, gröna bönor, vegetabilisk olja, stärkelse, salt, skummjölk, vitlök, bladkryddor, vinäger, paprika, kryddor, svartpepparextrakt, härdad vegetabilisk olja, druvsocker, stabiliseringsmedel E464, aromämnen och färgämnen( betakaroten). Salthalt: 1,0 %. 24% lövtunn bit, 25% nötkött. En portion (340 g) ger dig 80 g grönsaker.

Ingredienser anges alltid efter hur stor andel de utgör. På godis kan man ofta se socker eller glukossirap på de första platserna. Här är det potatis. Det är bra. Det är billigt. Speciellt nyttigt är det inte, potatisen har behandlats och kokats i olja. Vegetabilisk olja är den fjärde största ingrediensen. Som de flesta känner till finns det flera olika sorters växter men här framgår inte om oljan kommer från oliver, raps, solrosor, sesamfrön, kaktusar, smörblomma eller något annat. Man kan dock anta att det är någon av de billigare men mindre dödliga oljorna som använts. På hemsidan får man inte några ledtrådar. Valet av olja tycks vara en företagshemlighet. Lite längre ner i innehållet får man veta att de också använder härdad vegetabilisk olja.

Vad är då det? Man skulle också kunna kalla det margarin och det är något som från början togs fram som alternativ till smör under kristider. Shenet berättar att det togs fram på 1870-talet och bland annat har beskyllts för att vara orsaken till bristsjukdomen engelska sjukan. Härdad olja innebär ofta att man äter transfetter som ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Anledningen till att man använder härdade fetter är inte i första hand att man vill döda konsumenten utan att fettet inte smälter vid rumstemperatur. Gunnar Lindgren publicerar en sammanfattning (PDF) av flera forskningsresultat som samstämmigt menar att det härdade fettet är farligt och ligger till grund för hjärt- och kärlsjukdomar men också bidrar till en mängd andra mindre trevliga handikapp som astma och försämrad syn hos barn.

E-ämnet som vi hittar i maten är inte så oerhört märkligt. E464 heter egentligen hydroxipropylmetylcellulosa. Boken Den hemlige kocken låter oss veta att det är ett förtjocknings- och stabiliseringsmedel som framställs från cellulosa med hjälp av kemiska processer. Cellulosa är ett kolhydrat som finns i cellväggarna hos växter i varierande mängd. Människan kan inte smälta cellulosafibrer, läser jag i boken E-nummerboken. De passerar därmed obemärkt genom kroppen.

Jag kommer inte att gå in på faran med salt och druvsocker. Innan jag går över till min falafel ska jag bara snabbt beröra aromämnena. Dessa stoppas i maten för att de den smak och lukt. De kan vara naturliga (kryddor) eller konstgjorda. När förpackningen inte låter oss veta så kan man anta att de är konstgjorda. Det finns flera tusen ämnen så det är omöjligt att säga vad de har stoppat i för att maten ska smaka naturligt. Genom att aromämnena finns där så kan man i alla fall konstatera att det inte hade smakat naturligt i matens naturliga form. Antagligen har tillagningen gjort att maten tappat smaken eller så är nötköttet inte direkt de bitar man normalt skull vilja stoppa i munnen varför man fått piffa till det lite med aromer och färgämnen.
På min falafel kan man läsa följande:

Kokt couscous (vatten, durumvete), kikärtor 25%, röd grillad paprika 9% (paprika, vegetabilisk olja), vatten, lök, vegetabilisk olja, broccoli, morötter, paprika, mannagryn, linser, persilja, aubergine, vitlök, salt, tomatpuré, kryddor, vinäger, jästextrakt, grönsaksextrakt (morot, purjolök, persilja), kryddextrakt (bl a selleri), bakpulver (E450, E500, E170), vetemjöl, chillipeppar, modifierad stärkelse, socker, förtjockningsmedel E461, druvsocker. 30% Falafel. Salthalt: 1.1%. En portion (380 g) ger dig 135 g grönsaker och rotfrukter.

Vi känner igen vissa ingredienser. Den vegetabiliska oljan till exempel. Man kan dock undra vad mannagryn gör i förpackningen. Antagligen har de drygat ut falafelsmeten med mannagryn för att göra produkten billigare. Sedan finns det några andra frågetecken. Varför skriver man bara ut att kryddextraktet bland annat består av selleri? Vad är det man inte vill berätta?

Modifierad stärkelse framställas vanligtvis ur exempelvis potatis, vete, majs eller ris. Närmare kommer man inte när man läser förpackningen eftersom de inte låter en veta hur stärkelsen tagits fram, bara att den modifierats. Den modifierade stärkelsen slänger de i maten för att påverka konsistensen, som ett förtjockningsmedel. Som synes har de utöver det också stoppat i E461. Ämnet liknar E464 och heter Metylcellulosa. Vi hittar dock också bakpulver: E450, E500, E170 i lådan.

När E170 inte betecknar innehåll på matkartonger kallas det vanligtvis kalciumkarbonat. Det förekommer naturligt i kalksten och krita. Ämnet används som vitt färgämne, kalktillskott och surhetsreglerande medel. Det naturliga pH-värdet i maten har alltså sannolikt inte varit speciellt bra varför man fick lägga i E170. E450 heter dinatriumsi-, trinatriumdi-, tetranatriumdi-, dikaliumdi-, tetrakaliumdi- eller monokalciumdifosfat och framställs ur forforsyra. Man stoppar vanligen i ämnena för att binda vatten. Difosfater används också som jäsmedel. För mycket fosfater kan rubba kalkbalansen men i lagom mängd är det nyttigt. E500 är någon form av natriumsalt av kolsyra. Det framställs ofta syntetiskt ur koksalt och koldioxid. När E500 förekommer i maten är det helt ofarligt.

Detta är alltså i korthet vad vi satt och gottade oss i. Jag har undvikit vissa aspekter för att inte bli allt för långrandig. Jag vill istället gå vidare. En förpackning kan berätta många saker. Jag sitter och snurrar förpackningen varv efter varv för att hitta något ursprungsland eller paketeringsland. Det hittar jag inte. Jag får istället titta på streckkoden som brukar avslöja var varan är packad. I det här fallet börjar streckkoden med 7310… och de är alltså packade i Sverige. Man kan dock inte vara speciellt säker för det. Det finns exempel på mat som först packas i låglöneländer och sedan skickas till Europa där de packas om och får nya streckkoder och bäst före-datum.

På Fonus, förlåt Findus hemsida kan man läsa att varorna inte behöver komma från Sverige. På frågan om allt kött kommer från Sverige svarar man:

Nej, Findus importerar även kött. Köttets kvalitet och säkerhet är avgörande för oss. Vi är mycket noggranna vid våra val av leverantörer. Vi samarbetar enbart med utvalda, seriösa leverantörer som vi känner fullt förtroende för.

Det man menar är att man söker bästa kvalitet på priset och därför söker över hela världen. Det samma gäller grönsaker och annat innehåll. I boken Billig mat en dyr affär av Gunnar Brulin berättas bland annat om hur fisk som odlats i Norge fileas och packas i Findus fabrik i Bangkok i Thailand och sedan skickas till svenska affärer. Vanligtvis får konsumenterna då veta att det är norsk fisk men inte att den färdats fram och tillbaks över jordklotet innan den hamnat i frysdisken, allt för att företaget ska tjäna några extra mynt per förpackning. Man har fabriker i Bjuv, Helsingborg, Loftahammar, Boulogne och Bangkok. Var maten tillagas får man inte veta.

Djupare kommer jag inte denna gång. Allt arbete har gjorts hemifrån och med ett begränsat antal böcker samt internet som hjälp. Kanske kunde jag ha kommit närmare ett svar på mina frågor om jag ringt till Findus men jag kunde lika gärna ha blivit vilseledd. Jag nöjer mig därför med att inte veta allt för mycket och låter istället bli att även i fortsättningen köpa dessa färdiga rätter mer än i absoluta undantagsfall. Någon gång ibland vill man ju trots allt vara lat. Men latheten har ett pris. Hur stort får jag inte veta.

Läs även andra bloggares åsikter om E-nummer, Findus, Den hemlige kocken, färdigmat, falafel, härdat fett, margarin, innehållsförteckning, mat

Nu börjar de backa

I högstas kom Mats-Eric Nilssons fantastiska bok Den hemlige kocken ut på marknaden. Boken avslöjade det fusk som pågår i hela matmarknaden. Genom att göra axplock kunde han visa hur det var ställt med brödindustrin, kött, grönsaker, öl, juice osv. Det är ett enormt fusk som pågår och vi konsumenter har ingen aning om hur mycket konstigt som vi stoppar i oss.

Bättre blir det inte av att producenterna hittar på reklamtexter som inte stämmer. Man skriver att bröd bakats på samma sätt som man gjorde för hundratals år sedan trots att brödet masstillverkas i enorma fabriker där bagaren med vit mössa och mjöl på näsan bytts ut mot robotar och maskiner. Dessutom innehåller bröder ämnen som inte fanns för hundra år sedan.

Nu backar matvarujättarna Familjen Dafgård och Felix, uppger E24. Familjen Dafgårds som tidigare sålde produkten Jennys Kåldolmar med information om att receptet ”inte har ändrats sedan vår mormor skapade det för 80 år sedan” kommer nu att ändra den texten. Nilsson har påpekat att tillverkaren sannolikt inte hade tillgång till ”emulgeringsmedlet E471, stabiliseringsmedlet E450 eller antioxidationsmedlet E304” för 80 år sedan. Felix, som ägs av livsmedels­jätten Procordia Food, sålde produkten Felix Rotmos som uppges vara riktig rotmos, trots att den tillverkades av pulver som bestod av endast 20 procent torkad kålrot. Nilsson ställde i sin bok den rättfärdiga frågan ”Hur ser i så fall ett mindre riktigt rotmos ut?”.

– Det som stod på förpackningen var klart vilseledande, även om vi ser det på ett annat sätt. Vi tänker att konsumenten förstår att tillagningen inte sker på exakt samma sätt som för 80 år sedan, men vi har varit hemmablinda och måste lära oss att sätta oss in i konsumenternas situation, säger Familjen Dafgårds marknadschef Michael Kaufmann, till E24.

Lustigt kan tyckas. Dafgårds förstår inte att kunderna läser på förpackningen och tror på vad det står. Kunderna borde istället ha förstått att Dafgårds och de andra producenterna talade i metaforer där ”färskt” betyder ”gammalt”, ”gammalt recept” betyder ”modifierat recept”, ”äkta” betyder ”vad som helst” osv. Tydlighet från producenternas sida är ett bra första steg. Luft till salu är dock inte nöjd där. Vi vill inte bara ha tydlighet utan också bra matvaror.

Som framgår av Den hemlige kocken så används mängder av tillsatser i maten för att följa bristen på smak, kvalité och lukt. Man använder medel för att möjliggöra att man pressar i mer vatten eller luft i produkterna. När matvarorna är så pass goda och bra att dessa medel inte behövs kan vi vara nöjda. Men ett första steg är i alla fall att alla konsumenter är medvetna om vad de stoppar i sig så de själva kan välja om de vill köpa produkterna eller inte. Där har Mats-Eric Nilsson gjort en stor insats. Först när alla är medvetna kan de själva göra aktiva val. Har du inte läst boken så köp eller låna den så snart som möjligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Den hemlige kocken, Familjen Dafgård, Felix, fusk, färdigrätter, mat