Efter att bloggaren Hippihäxan i ett inlägg nyligen nämnde Handbok för den kräsne konsumenten av Tommy Svensson (Utbildningscenter) så blev jag sugen på att skriva ett inlägg om det häftet. Det var ett tag sedan jag använde skriften men den har absolut sina fördelar och är väl egentligen en av anledningarna till att jag från början blev intresserad av vad som gömmer sig bakom E-nummerbeteckningarna.
Handbok för den kräsne konsumenten är en skrift på 52 sidor som förutom en kortare inledning främst berättar om de giftiga E-ämnena som finns i maten. Den berättar även om annat som vi gärna stoppar i oss, som koffein.
Skriften är praktisk eftersom den är kortfattad och inte innehåller onödig information. Jag slår upp en sida och väljer slumpmässigt fram ett E-ämne. Under kategorin ”Andra tveksamma färgämnen” läser jag:
E175 (Guld)
Färgämne som utvinns av mineraler och främst används till godis och dekoration. Förutom svåra allergiska reaktioner misstänks ämnet kunna orsaka cancer.
Mer information behövs knappast för att välja att låta bli det godis som innehåller E175. En annan fördel är att han i slutet listar tillsatser som är tillverkade av djurfett. Sådan kunskap är framför allt till glädje för vegetarianer. När man väljer godis så kanske man känner till att man ska välja bort godis som innehåller gelatin men det är inte lika lätt att ha en lång lista med E-nummer i huvudet.
Personligen har jag dock inte använt skriften på ett tag. Anledningen är främst att jag numera dels använder Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson samt E-nummerboken av Orla Zinck och Torben Hallas-Möller (det finns fler böcker och skrifter med liknande tema, exempelvis har Sveriges konsumenter i samverkan släppt en som jag inte har läst).
När jag tittar i de båda böckerna står det dock inget om att E175 skulle vara giftigt. I Den hemlige kocken nämns inget och i E-nummerboken menar man att det inte finns någon hälsorisk på grund av att de tillåtna mängderna är så små samt att guldpriset är så högt att ingen är sugen på att fuska.
Frågan blir då vad man ska tro på. Kanske har båda rätt. E175 kanske är farligt i större mängder men att man aldrig får i sig så stora mängder. Tommy Svensson påpekar dessutom i handboken att det inte är någon fara att äta skräpmat ibland, om man inte är allergisk. Det man ska undvika är att låta det bli en vana att äta dåliga produkter.
En brist som jag tycker att Handboken har är att han bara listar de produkter som är farliga. Jag tycker det kan vara intressant att läsa om alla E-nummer eftersom även naturliga och ofarliga ämnen kan finnas tillsatta för att kunna möjliggöra att dålig mat verkar bra. Där vinner kombinationen av de två andra böckerna med hästlängder. Men om man inte är så sjukligt fanatiskt intresserad av E-nummer som jag är och dessutom inte är bra på att hålla alla nummer i huvudet så är Handbok för den kräsne konsumenten allt man behöver. Den är inte fylld med överflödigt kunnande utan har bara listat alla gifter och misstänkta gifter på ett enkelt och begripligt sätt. Den animaliska listan är dessutom väldigt praktisk och saknar motsvarighet i de andra böckerna som jag nämnt.
Handbok för den kräsne konsumenten köps här. Passa på och skriv ut dig som prenumerant på nyhetsbrevet också.
Läs även andra bloggares åsikter om Handbok för den kräsne konsumenten, E-nummer, tillsatser, guld, bokrecensioner, vegetarianter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar