Nyanserat om plastkassarna

Tidningen Ny Teknik publicerar idag en artikel om plastpåsarna kontra andra metoder att bära hem sina varor. Artikeln är läsvärd och flera av argumenten påminner om de jag la fram i mitt tidigare inlägg om plastpåsarna. En kort bakgrund först: Runt om i världen har förbud mot plastkassar föreslagits eller drivits igenom. Bland annat i Sydafrika där påsarna blivit ett enormt problem genom att de legat och skräpat överallt. Aftonbladet tyckte att det var dags att ta debatten till Sverige och blåste i stora visselpipan och förklarade att påsen är utrotningshotad, att en motståndsrörelse mot plastkassar var på väg att vakna i Sverige osv. Inget av detta stämde egentligen med Aftonbladets förhoppning var att genom sina artiklar få igång denna motståndsrörelse. Journalistiken förvandlades till opinionsbildning men fortfarande under journalistisk täckmantel.

Debatten blev nog inte så enorm som Aftonbladet hade hoppats på men dag efter dag har i alla fall plastpåsarna dykt upp i olika tidningar och mer eller mindre förkastats. Argumenten om att flera utvecklingsländer redan förbjudit plastpåsarna har använts flitigt. Ska vi som är så duktiga i Sverige verkligen vara sämre än dem?

I Ny Teknik intervjuas den svenska polymernestorn, Thomas Hjertberg. Hjertberg menar att plastpåsarna inte är något stort problem i Sverige.

- Jag tycker inte att plastpåsarna är något stort problem i Sverige jämfört med de länder som nu förbjuder dem. Här eldas de flesta upp och blir energi, och vi svenskar skräpar inte ner i naturen på det sätt som görs i många andra länder, säger han till Ny Teknik.

Han förklarar vidare att papperspåsarna inte är ett sånt miljövänligt alternativ som man gärna vill tro. De är biologiskt nedbrytbara men tillverkningen och transporten kräver mycket energi. En papperspåse väger ju ganska mycket mer än en plastpåse så naturligtvis blir det dyrare att frakta dem. Enligt Hjertberg krävs det sju långtradare för att frakta lika många papperspåsar som man får plats med i en långtradare med plastkassar. Tygkassar kan vara ett alternativ men de flesta tillverkas av vanlig bomull. Bomull är en av de växter som besprutas mest. Varje år insjuknar mängder av människor som kommer i kontakt med bomull på fälten eller vid behandlingen av bomullen. För att undvika att bidra till detta får man köpa en påse av ekologisk bomull.

Hjertberg menar att det bästa alternativet är plastpåsar som tillverkas utan olja. Påsarna tillverkas av etanol eller metanol och är förnyelsebara. Den största haken är att sådana påsar inte finns. Nästa år startar tillverkning i Brasilien och först om ytterligare några år kan tillverkning startas i Sverige.

Avslutningsvis konstaterar Hjertberg att vi svenskar använder våra påsar mer än en gång. Plastkassarna återvinns på så sätt att vi bär ut våra sopor i dem. Där efter eldas de och blir energi.

Nu kan jag ju inte med total säkerhet säga att allt som Hjertberg säger stämmer helt och hållet men det låter absolut mer nyanserat än Aftonbladets skräckartiklar.

Jag har förresten funderat på att köpa en ekologisk tygpåse till mig själv. Tips på var de kan köpas mottages tacksamt. Tygpåsen ska vara ekologisk och även trycket bör vara miljövänligt.

Förutom glädjen att få läsa en något mer nyanserad artikel om plastkassarna hittar jag en kort artikel om att försäljningen av flaskvatten gått ner. Kampanjen mot flaskvatten har varit mer logisk och bättre än drevet mot plastkassar. Låt oss då bara hoppas att inte folket istället för flaskvatten har kånkat hem läsk i plastflaskorna.

Läs även andra bloggares åsikter om plastkassar, plastpåsar, tygpåsar, papperspåsar, ekologisk bomull, återvinning, sopor, flaskvatten