Varför GMO-fri? GMO-jordbruk är inte ekologiskt uthålligt

Idag knycker jag en text helt fräckt och och utan skrupler. Jag hoppas att det går bra i och med att jag länkar till ursprungstexten hos sidan GMO-fri.


GMO-grödorna har utvecklats för det allra mest industrialiserade och kemiberoende jordbruket. Mer än 99 procent av GMO-arealen är antingen grödor med resistens mot ogräsbekämpningsmedel eller grödor som själva producerar bekämpningsmedel mot insekter. Det finns inga exempel på GMO-grödor för ett ekologiskt uthålligt jordbruk. Se här vad som odlas idag.

Genteknikindustrin hävdar att grödor med resistens mot ogräsbekämpningsmedlet glyfosat (Roundup) är miljövänliga därför att bönderna kan sluta med de ännu giftigare ogräsmedel som används idag. Men för att bli ekologiskt hållbart måste jordbruket gå över till metoder som inte alls bygger på giftiga kemikalier utan i första hand på förebyggande åtgärder som eliminerar orsaken till ogräsproblemen. Den enorma satsningen på Roundup-resistens låser fast jordbruket i kemiska lösningar och blockerar utvecklingen av alternativen. Dessutom finns redan exempel på att den snabbt ökande användningen av Roundup leder till att ogräsen utvecklar resistens och tvingar bönderna tillbaka till de gamla bekämpningsmedlen.

Grödorna som själva producerar sitt insektsbekämpningsmedel bygger alla på en och samma gen från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). Genteknikindustrin menar att de är miljövänliga eftersom giftet är biologiskt. Men giftet i Bt-grödorna fungerar precis på samma sätt som vanliga kemiska bekämpningsmedel och har samma nackdelar. Framförallt är det som alla bekämpningsmedel en tidsbegränsad lösning, eftersom skadeinsekterna med tiden alltid blir resistenta mot ett gift, snabbare ju mer det används.

Övergången till ett ekologiskt uthålligt jordbruk handlar framförallt om systemförändringar. Dagens GMO-grödor odlas huvudsakligen till djurfoder (majs, soja, raps och bomull är alla helt eller delvis fodergrödor). Men det sker inte på de gårdar där djuren finns utan i storskaliga, konstgödselbaserade monokulturer på slätterna i Nord- och Sydamerika. Därifrån fraktas skörden till djurbönderna i Europa och övriga världen. Det är den ensidiga odlingen som skapar de växtskyddsproblem som GMO-grödorna försöker lösa. Den ekologiskt uthålliga lösningen är att odla fodret där djuren finns och att odla fler grödor, inte minst en stor andel gräs och klöver. Då får man en mer omväxlande växtföljd som eliminerar orsaken till växtskyddsproblemen och därmed också behovet av GMO-grödorna.

Genteknikindustrin vill helst undvika diskussion om sin totala fokusering på Roundup- och Bt-grödor. Man vill hellre tala om de nya GMO-grödor som är under utveckling, särskilt sådana med resistens mot olika växtsjukdomar. Men även om det så småningom skulle komma några sådana, ändrar det knappast helhetsbilden av GMO-jordbruket som ett hinder för utvecklingen av ekologiskt hållbart jordbruk. Det som står närmast på tur att lanseras är dessutom inte sjukdomsresistenta grödor, utan ännu fler Roundup- och Bt-sorter, bland annat av världens två dominerande livsmedelsgrödor vete och ris.


Läs mer: GMOfri.se
Läs även andra bloggares åsikter om GMO, Genteknik, jordbruk